Magdalena Dziurlikowska

Äntligen hemma

Tangentborden är vår tids trasor. Från en skrotcentral i en medelstor svensk stad fick jag under loppet av tre veckor sextio tangentbord. Jag har laborerat med de olika befintliga nyanserna av gult, grått, brunt och grönt och låtit mattans färger möta dem. De svarta bitarna är nedtryckningsdosor som sitter under bokstavskåporna.

Jag har velat ta tillvara, men också visa på absurditeten i att tillvarata saker. Det handlar om frustration, besatthet och drömmar. Är det så att vi idag rör oss med fler saker som inte kan återanvändas så som de är utan måste, exempelvis, smältas ner först? Eller är det våra krav på hur saker ska se ut som gör att vi inte kan använda oss av spillbitarna?

Verket har visats på Liljevalchs vårsalong 2005, på Galleri Syster i Luleå 2007 och på Teatergalleriet i Uppsala.
Verket har reproducerades i ett stort antal tidningar och i böckerna Re:Form och Svensk slöjdkonst.