Magdalena Dziurlikowska

Death is not an event in life

Döden är ingen livshändelse menade Ludvig Wittgenstein och Shakespeare lät Hamlet säga: ”Döden, det oupptäckta landet varifrån man icke återvänder.”
Ändå, eller just därför, finns många platser i livet där tankarna uppsöker döden. Det behöver inte vara kyrkogårdar eller depressioner utan vanliga livsplatser. Ställen och stunder som kokar av liv och vardag men där slutet glimtar till mitt i språnget. Döden som stoppningen i sakerna, som underström och bismak. Jag beger mig ut på resa, ett liv är en resa, och letar platser där döden spricker fram. Jag försöker forma en berättelse om livets snabbhet och skörhet och om dödens främlingskap.

Serie om 22 fotografier med tillhörande texter. Texterna syns om du för muspekaren över bilderna. Fotoserien ställdes ut på Show Konstfack, Gallerian, Regeringsgatan 19.

En hälsande eller hindrande hand. Ett ja, snälla se mig, rädda mig, eller ett stopp, nej, skona och låt bli. Jag sträcker mig ur mitt mörkröda rum. En slags födelse. Där ute finns bara havet.
Kristallkrona av benknotor. Det här är festen som jag är bjuden på, som jag drar undan förhänget till.
Allt mitt som ska packas torkar. Om något av detta sköljs upp på stranden och jag inte finns någonstans kommer Tomas veta att det är jag som är borta.
Det var en strand och en skog, ett landskap och en värld och så kom vågen. Och vågen förstörde allt. Vågen var inte av denna världen och kunde inte begripas. Precis som de målade träden inte begriper de vita fläckarna.