På skärmen 1 står det: ”Skriv ner en hemlighet. Din hemlighet sparas inte och ingen annan kan läsa den. Däremot får du ett svar på den efter att tre datorer har behandlat den.” Man kan ha på sig ett svart skynke när man skriver.
Skärm 2-4 står ett stycke längre bort i klunga och har svarta kronor.
Skärm nr 2: morsekod visas. Den genererades utifrån det man skrev, det hade alltså ingen betydelse vad man skrev utan med vilken pulsering.
Skärm nr 3: koden översätts till bokstavskombinationer och datorn letar efter dessa bland bildsidor på nätet. De funna bilderna visas och sparas ner, nerladdningshastigheten genererar ny morsekod som visas på skärm nr 4 och nya bilder skickas som ett svar tillbaka till skärm nr 1.
Jag har velat reflektera kring tilltro, övertro och gränserna för kommunikation.