Publicerad i Paletten nr 4.
A queer teaches here
Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn (utdrag)
Magdalena Dziurlikowska:
- Under min första tid som guide på Moderna Museet sa jag att Andy Warhol sköts i benet av en ultrafeminist. Punkt, slut. Feministerna beskrevs med andra ord som namnlösa och galna. Ingen besökare opponerade sig och jag fick själv inse mitt misstag. Är det några gamla synder ni gjort er skyldiga till?
Anders Karnell:
- Före en queerteoretisk fördjupning var mina visningar mindre jobbiga men också mindre intressanta. Marcel Duchamps mustaschförsedda Mona Lisa på Moderna Museet såg jag som ett pojkstreck, men verkets potential vidgas om man väljer att se henne omskapad till man.
Patrik Steorn:
- Rosa Bonheur hade förhållanden med kvinnor under hela sitt liv. Men jag glömde säga det på min andra Pridevisning på Nationalmuseum! Det grämer mig att jag gjorde precis som konsthistorien alltid gjort med hennes relationer: förtigit dem.
Magdalena Dziurlikowska:
- Sören Engblom som var intendent på Moderna Museet brukade säga att man ska berätta en historia om det finns något i konstverket som motiverar den. Tillför det alltid något att få reda på en konstnärs sexuella läggning?
Patrik Steorn:
- Sambanden mellan sexualitet och konst är inte förutsägbara men jag utgår ifrån att det personliga, exempelvis sexualitet, kan ha betydelse både för konstnärligt skapande och för den som betraktar konst.
Anders Karnell:
- Jag avstår till stor del från biografiska fakta i mina visningar. Jag förstår inte heller hur någon kan höra på Tjajkovskijs musik att han var bög. Även om det finns beröringspunkter mellan ett verk och vem konstnären var som person kan det bli problem vid tolkningen. När turen i en av mina visningar kom till Edvard Munch utbrast en tysk journalist: ”Was he gay?”, bara för att det var en queervisning. Jag stod vid Munchs målning och hade inte ens börjat prata. Munch kanske var bisexuell, kanske inte. De flesta konstnärer som jag tar upp på mina visningar var heterosexuella men det viktiga är att man kan tolka deras verk med hjälp av queerteorin.
Magdalena Dziurlikowska:
- Åsa Petersen, ledarskribent på Aftonbladet, skriver förtjust vad hon fick höra av Patrik om Rosa Bonheur ”Hon hade kort hår och en passion för tobak. Hon var tvungen att söka tillstånd från myndigheterna för att få bära byxor.” Det står mer men inte ett ord om vad hon var för slags målare. Hur gör ni för att ett socialt kuriosakabinettet inte ska överskugga konstverken?
Patrik Steorn:
- Ingen kan ha kontroll över vad en besökare kommer ihåg från en visning och jag har märkt att det kan vara svårt för människor utan konstvetenskaplig bakgrund att formulera sig kring bilder. Nu fastnade Petersen för olika yttre egenskaper hos konstnären och att se en häftig förebild behöver inte vara sämre än att se verk av en bra målare. Det viktiga är att hon har gjort Bonheur till sin egen.
Fortsättning i Paletten. Intervjun föregås av en queerteoretisk bakgrund och följs av bildanalyser.